I oktober 1974 tågade ledarna för den nationella befrielserörelsen PAIGC in i huvudstaden Bissau, sedan den siste portugisiske soldaten lämnat Guinea-Bissau efter mer än femhundra års kolonialvälde. Den väpnade kampen var vunnen. Glädjen var stor över fred och frihet. Men den fredliga kampen för utveckling hade nätt och jämt börjat. tatskassan var tom. Behoven trängde sig på överallt. Var skulle man börja?
I den här boken skildras i två perspektive den politiska organisationen och den konkreta utvecklingsstrategin i Guinea-Bissau under de första åren av fred och självständighet: dels genom en översikt av hela landet och dels genom en detaljskildring av Kandjadja, en vanlig by på landet i norra Guinea-Bissau.
Boken vänder sig till alla som vill veta mer om Guinea-Bissau, ett afrikanskt land vars förbindelser med Sverige hela tiden utvecklas. Samtidigt är boken ett vetenskapligt bidrag till vår kunskap om förutsättningar för olika typer av utvecklingsstrategier.
Innehåll: I. Inledning -- II. Betingelser för utveckling I Guinea-Bissau -- III. Beroende och kamp för oberoende -- IV. Statsmaktens organisation och grundvalar -- V. Den konkreta utvecklingsstrategin: landet som helhet -- VI. Den konkreta utvecklingsstrategin: byn Kandjadja -- VII. Är det folket som är staten? -- VIII. Källor, bakgrundsmaterial, arbetssätt och tack för medverkan